”Ärade gäster. Det är inte bara för att fira nyårsafton med er, alla mina gamla och nya vänner, som jag har samlat er här på Hasselhede i kväll. Det är också för att jag vill att ni ska vara vittnen och dela min lycka när jag nu…” Greger tog fram asken och öppnade den med  fumliga fingrar. ”…tillkännager min kärlek för en dam som på kort tid har fått mig upp över öronen förälskad…” Han vände sig till Sofie och höll fram den öppnade asken mot henne. ”…och frågar dig, Sofie, om du vill gifta dig med mig.”

I det här ögonblicket var det flera stycken runt bordet som höll på att trilla av pinn. Sofies styvmamma gav till och med upp ett litet skrik, men enbart av lycka för Sofies, eller snarare sin egen skull. "Äntligen skulle det bli något rejält av den lättvindiga flickan." Kennet borde väl inte ha blivit förvånad, han kände ju till Gregers dramatiska natur, men han kunde ändå inte låta bli att haja till. Så typiskt av Greger att bjuda in honom efter 12 år bara för att visa upp hur han erövrar ännu ett fruntimmer. ”Någon borde ta den där Sofie från honom, så som han tog Gabriella från mig” tänkte han bittert. Anna som just varit i färd med att hälla upp ett glas kakaolikör åt poliskommisarie Gustav Lindroth, när Greger släppte bomben, vacklade till så pass att den gyllenbruna, klibbiga vätskan missade glaset och istället flöt ut på den vita linneduken.

Sofie själv behövde inte spela chockerad. Nog hade hon trott att hon skulle få jobba lite mer för ett frieri. Ringen som låg i asken lyste förföriskt mot henne, hon hade inget att förlora. Sofie hämtade sig snabbt och svarade med eftertryck: ”Ja, jag vill gifta mig med dig, Greger.” Det var ögon blanka av sentimentalitet liksom blickar svarta av avsmak som bevittnade hur Greger trädde ringen på Sofies finger och sedan gav henne en rejäl kyss. När publiken vaknat upp ur den overklighetskänsla som ett oväntat frieri på en nyårsfest innebär, haglade gratulationerna och hurraropen över det omaka paret.