Nyårsaftonen fortsatte med musik, dans och mingel. Huvudpersoner var naturligtvis Greger och Sofie, och Sofie spelade sin roll väl. Först kände hon inget annat än himlastormande lycka, men allt eftersom kvällen gick började hon bli orolig. Vad hade hon gett sig in på? Hon hade inte varit beredd på att det skulle gå så fort, hon hade inte hunnit vänja sig vid tanken. Var det verkligen det här hon ville? Vara lyxhustru vid 30 års ålder, till en man mer än dubbelt så gammal och hon. Fånge i det här uråldriga huset med en elak hushållerska som skulle hålla koll på varenda steg hon tog. Sofie satte sig i en fåtölj och svepte glaset med champagne. Greger dansade foxtrot med Sofies styvmamma, och de gapskrattade åt något. Var det den där tjocka gubben som skulle bli hennes man? Sofie fyllde på sitt glas och gick, något vingligt, ut ur rummet.

Hon tog sikte på glasverandan. Den var upplyst av stearinljus och julpynt. Sofie satte sig tungt i en stol och sippade på sin champagne. Hennes blick följde snöflingorna där utanför, världen snurrade. ”Hej!” Någon stod plötsligt bakom Sofie. En man hon skymtat vid middagsbordet uppenbarade sig. ”Får jag sätta mig?” frågade han. ”Gör det du, det bestämmer väl inte jag” sa Sofie nonchalant. Hon hade blivit så överrumplad att hon inte hunnit snygga till sin personlighet. Dessutom gjorde champagnen att hennes verkliga jag kom fram. ”Vem är du då?” fortsatte hon, föga intresserad. ”Jag heter Erik och har jobbat för Greger i flera år. Han har blivit som en farsa för mig!”

Ju mer de pratade, desto intressantare blev Erik. Dessutom var han snygg och säkert inte en dag över 35. Sofie rätade upp sig och putade lite med munnen. Att hon hade ring på fingret förträngde hon effektivt. ”Så du ska gifta dig med Greger Hasselhede minsann!” sa Erik och tittade finurligt på henne. ”Ja, ja, kärleken är blind!” fortsatte han retsamt.

På sitt håll seglade Greger omkring på rosa moln. Allt hade gått enligt planerna, Sofie var hans! Efter att ha dansat med några av de övriga kvinnliga gästerna, undrade han nu var hans fästmö höll hus. Lagom rund under fötterna smådansade Greger ut ur sällskapsrummet för att leta. I biblioteket stod Gustav Lindroth och Kennet Edman och diskuterade över någon bok. De lyfte händerna till en hälsning när Greger gick förbi. ”Hej på dig din gamle hjärtekrossare!” ropade Gustav. Greger gav upp ett varggrin och berättade han letade efter Sofie, varefter han passerade dem och gick mot glasverandan. På håll såg han att någon faktiskt satt där. Han fylldes av värme när han såg att det var Sofie. Han kände sig lite lurig och kom fram till att han skulle smyga sig fram till henne, utan att hon såg honom.