När Greger närmade sig verandan upptäckte han att Sofie inte var ensam. Greger lyste upp. Det var ju Erik som satt där med henne! Det här skulle bli roligt. Just som han skulle storma fram till dem hörde Greger sitt namn nämnas, så han stod kvar. Han ville höra vad hans ringa person hade för roll i deras samtal. Att det inte skulle vara något smickrande hade han ingen som helst tanke på. Greger vände örat mot glasverandan och lyssnade. Han hörde Erik säga något om att kärleken är blind. Greger log. Han såg hur Sofie lutade sig tillbaka i stolen och slog ut med handen. Tydligt hörde han hur hon sa: ”Äsch! Greger! Det har inget med kärlek att göra! Han ska trygga min framtid och jag ska liva upp hans grå vardag, så enkelt är det!” Hon böjde sig fram mot Erik och strök med pekfingret mot hans kind. ”Tror du att jag på allvar skulle falla för Greger Hasselhede när det finns såna som du?”

Greger hade hört tillräckligt. Han var bestört, han kunde inte tro vad han sett och hört. Han ville bara därifrån, fly, låtsas att det aldrig hade hänt. På något sätt, utan att möta någon, tog sig Greger till sitt rum. Han stängde och låste om sig och föll på knä på golvet. Greger Hasselhede grät i snitt en gång om året, och nu var det dags. Han grät inte bara för att han inte skulle få gifta sig med Sofie. Mest grät han nog för att han kände sig bortgjord och lurad. Han kände sig blåst, och det var den värsta känsla han visste. De varma känslorna han haft för Sofie fanns inte mer. När han funderade närmare på det undrade han vad han någonsin sett i henne.

Greger började känna sig förbannad istället för ledsen och sårad, vilket var ett gott tecken. Han reste sig från sin löjliga position på golvet och gick fram till fönstret. I rutan fick han syn på sin ömkliga spegelbild. Han strök tillbaka håret och sa högt till sig själv: ”För tusan Greger, ryck upp dig!” Inte skulle han låta en guldlockig skojerska som inte visste sitt eget bästa, få förstöra hans nyårsfest. Klockan var bara tio, och än var det lång tid kvar av kvällen. Han bestämde sig för att resten av nyårsaftonen spela rollen som den lycklige blivande maken. Verkligheten fick han ta itu med senare. Greger promenerade ut ur sitt rum som en ny man. Han gick förbi köket i hopp om att Anna skulle vara där, men köket var tomt. Han slängde en blick mot glasverandan. Sofie befann sig fortfarande där, men nu var hon ensam.