Maria var i upplösningstillstånd. Hur kunde någon anklaga hennes man för något sådant? Maria kände till Gabriella och vad Greger gjort, men Kennet var definitivt inte kapabel till det som den där otäcka karln påstådde. Hon reste sig upp och fräste i Lindroths ansikte: ”Hur vågar du stå här och beskylla min man för…” Kennet avbröt henne behärskat och drog ned henne i stolen igen. Han satte pekfingret framför munnen och hyschade. ”Lugna ned dig, det ordnar sig” sa han mjukt och gav åter ordet till Gustav. Gustav lämnade Kennet och vände sig istället mot Anna.

”Det skulle också kunna vara Anna som tagit livet av stackars Sofie. Anna, Gregers kära hushållerska sedan 25 år tillbaka. En omtänksam, uppoffrande kvinna som aldrig gjort en fluga förnär. Inte kan väl hon ha gjort något sådant, tänker ni. Jo, även Anna bär ett fullgott motiv inom sig. Lika starkt som Kennets hämndbegär. Anna drevs till vad hon gjorde av svartsjuka. En svartsjuka som hon lyckats kontrollera under alla år fram till idag. För Anna är Greger mannen i hennes liv, den man hon faktiskt levt tillsammans med i 25 år! Hon har serverat honom frukost och tvättat hans strumpor. Hon har tröstat honom och firat med honom, hon har sett alla hans sidor. Man skulle kunna säga att Anna är den som känner Greger bäst av alla. Även om Annas och Gregers förhållande inte är något kärleksförhållande i vanlig mening, så har de alltid varit ett strävsamt par. De har alltid funnits där för varandra, var och en på sitt sätt. Det finns många olika sorters kärlek. Eller hur Anna?” Gustav såg på Anna med höjda ögonbryn. Han förväntade sig inget svar från damen som satt förstelnad framför honom. Han fortsatte:

”Hur stod då Anna ut med Gregers alla kvinnohistorier genom åren om hon inte lyckades tåla Sofie? Jo, för att detta var absolut första gången som Greger antydde att det var allvar. Det hade han aldrig gjort förut och Anna har känt sig säker. Och hon har alltid haft ett, kanske naivt, hopp om att Greger tillslut skulle inse att det var hon själv som var den rätta för honom. Anna såg sig själv i slutändan stå brud på Hasselhede. När Greger friade till Sofie föll Annas värld. Den man hon älskat i 25 år hade svikit henne, eller snarare blivit vilseledd och förförd av Sofie. Hon kunde inte tro att hennes älskade självmant valt någon annan. Anna var övertygad om att Greger var offer för en ondskefull och slug kvinna som enbart var på jakt efter hans förmögenhet. Det var därför, för både sin egen och för Gregers skull, som Anna mördade Sofie. Nu skulle hon och Greger kunna fortsätta leva på Hasselhede. Kanske till och med som man och fru.”

Anna satt fortfarande stilla och tyst, så som hon lärt sig att göra när auktoriteter talade, vad de än sa. Gregers mun var om möjligt ännu mer gapande nu än tidigare, men han och alla andra lät Gustav Lindroth fortsätta sitt plågsamma anförande.