”Den tredje och sista personen här inne som skulle ha kunnat ta Sofies liv är Greger.” Gustav pekade på Greger och gick fram till honom. Upprörda protester hördes runt honom, vilket inte bekom Gustav det minsta. ”Det kanske låter befängt att Greger, som i kväll fått ja på sitt frieri till Sofie, världens lyckligaste man, skulle ha dödat henne! Varför skulle han det?” Gustav bjöd på ett klanglöst skratt. ”Ni har ju alla sett under kvällen hur kära Greger och Sofie varit, hur de dansat tätt ihop, skrattat, utbytt blickar i samförstånd. Vilket praktfullt par! Men faktum är att någonstans under kvällen gick något fel. Greger fick höra något hemskt, som mycket få av oss vet om..” Kusin Helene höll vid det här laget på att krevera av spänning. Helst hade hon velat ställa sig upp och hoppandes kräva att få veta lösningen på det hela, men hon höll sig, nätt och jämnt, från den impulsen. Gustav fortsatte:

”När jag, för bara drygt en timma sedan, stod i biblioteket med Kennet Edman och beundrade ett ovanligt vackert exemplar av Herman Hesses Stäppvargen, ilade Greger förbi. Han letade efter Sofie sa han. Nyfiken som jag är, det är en arbetsskada, smög jag efter. Greger letade sig fram till glasverandan då han plötsligt hejdade sig en liten bit där ifrån. Sofie satt mycket riktigt i glasverandan, där hon pratade med Erik. Greger hade av allt att döma tänkt tjuvlyssna på Sofie och Erik, vilket jag tyckte var en lysande idé. Greger däremot önskar med all säkerhet att han låtit bli. Det vi fick höra var det värsta tänkbara. Sofie berättade för Erik, med all den förföriska utstrålning hon kunde åstadkomma, att hon skulle gifta sig med Greger på grund av hans förmögenhet och inget annat, varpå hon förolämpade Gregers personlighet både en och två gånger. Detta fick alltså Greger höra från den kvinna som just svarat ja på hans frieri, som under flera veckor spelat förälskad i honom. Efter alldeles för många år hade han träffat någon som verkade mena allvar, som skrattade åt hans skämt och ville ha honom trots åldersskillnaden. Hon hade fått honom att känna sig ung igen! Hon beundrade honom och matade honom med komplimanger. Nu fick han bittert erfara att han var grundlurad från början av den person som han skulle bildat familj med.” 

Gustav slutade tillfälligt prata för att ge Greger en mildrande klapp på axeln. Greger kom på sig själv med att knyta nävarna så hårt att naglarna gjorde hack i handflatorna. Gustav gick vidare: ”Inte nog med att Greger just förlorat den som han trodde var hans älskade, han hade också blivit förödmjukad och bortgjord. Någon hade haft mage att leka en grym lek med Greger Hasselhede. Ni kan tänka er hur han såg framför sig hur Erik skulle skratta åt honom, och hur hela staden skulle göra honom till åtlöje bakom hans rygg när de fick veta. Han förebrådde sig själv: hur hade han kunnat vara så dum att han trott att någon som Sofie ville ha honom bara för den han var? Känslorna blev för överväldigande för Greger och han dödade Sofie.”