De övriga gästerna började åter utbrista sitt missnöje över poliskommisariens anklagelser. Gustav gjorde sitt bästa för att sansa den upprörda stämningen så att han skulle kunna fortsätta sitt framförande. Tillslut var det tyst i rummet igen, sånär som på ett envist muttrande från något hörn. ”Låt mig nu få fortsätta, så vi blir klara någon gång” sa Gustav och gjorde just det:

"Mordet kan alltså, i teorin, ha utförts av Kennet, Anna eller Greger, men bara en av dem har gjort det. Efter vad jag har kommit fram till så dog Sofie någon gång mellan 10 och halv 11. Klockan var 10 då jag senast såg Sofie vid liv. Just denna halvtimma befann sig våra tre misstänkta någon helt annanstans än bland oss övriga, alla utan alibi. Strax efter tio befann jag mig i sällskapsrummet tillsammans med er som just nu sitter här. De enda som fattades var Kennet, Greger och Anna. En ren och skär tillfällighet för två av dem. Klockan halv 11 steg Greger och Kennet in i sällskapsrummet och minuten efter hördes Marias skrik när hon hittade Sofie. Efter vad jag förstått så hade ingen sett Anna mellan 10 och halv 11, och när nu alla, med Kennet i spetsen letade efter Maria, sågs Anna komma ut från en toalett. Så långt allt gott.”

”Vad är det du försöker säga?” avbröt kusin Helene. ”Får man inte ens gå på toaletten utan att bli misstänkt för mord?” Hon var trött på det här nu. Gustav ignorerade kusinen och gick vidare: ”Vad jag försöker säga är att tre personer befann sig på ställen utan alibi under den tiden då ett mord begicks i huset. För två av dem betyder detta ingenting, men för en av dem betyder det allt. Kennet till exempel hörde jag själv säga hur han skulle besöka toaletten. Kanske tog toalettbesöket en halvtimme, kanske gick han ut och tjuvrökte efteråt. Greger å sin sida var naturligtvis bestört över det han hört Sofie säga till Erik i glasverandan, och jag såg med egna ögon hur han flydde till sitt rum. Kanske gick han ut ur sitt rum ett par minuter i halv 11 för att återvända till oss andra i sällskapsrummet. Eller också lämnade han sitt rum tidigare och tog en nypa välbehövlig luft på balkongen innan han kom tillbaka till oss. Och så har vi Anna som inte syntes till alls halvtimman mellan 10 och halv 11. Inget konstigt i det, hon förväntades inte heller synas till. Hon är ju hushållerska och inte gäst på festen. Hon kan ha varit i vinkällaren eller i köket eller på toaletten. Jag kan alltså inte med säkerhet veta vad dessa tre gjorde varje minut denna avgörande halvtimma. Vad jag däremot vet är att två av dem inte mördade Sofie, och att en av dem använde några få minuter mellan 10 och halv 11 till att göra det.”