Hasselhede 5

De korta decemberdagarna försvann snabbt, och plötsligt en förmiddag låg ett tjockt kuvert från Wettergrens bokhandel på det lilla runda postbordet i Gregers hall. Han sken upp. Nu skulle inbjudningarna äntligen komma iväg. Inbjudningarna till de tjugo lyckliga som skulle få komma på nyårsfest på Hasselhede. Det skulle bli en fest som hette duga, ett överdådigt kalas med en överraskning som skulle få alla att tappa andan. Greger hade bestämt sig för att själv skriva inbjudningskorten, istället för att låta Anna göra det. Inte för att han misstrodde Annas förmåga att få allt rätt, men den här festen kände han alldeles extra för. Därför satte han sig vid sitt skrivbord med högen av kort framför sig och började fylla i dem. Det första skulle vara till Sofie. "SOFIE" skrev Greger med sin allra mest tillgjorda handstil.

Greger hade hälsat på Sofie flera gånger på Café Klinga, sedan hennes födelsedagskalas ägt rum. Han hade faktiskt gått upp flera kilon tack vare alla bakelser och bullar han köpt av henne, bara för att ha en anledning att få träffa den förtjusande varelsen. I början hade han varit rädd för att det som han tagit som en tydlig flirt från hennes sida, då hon fyllt år, inte alls var det. Men ju mer han träffade Sofie hade han förstått att hon verkligen var intresserad. Greger kunde inte hjälpa det – han var hjälplöst förälskad i henne. En förälskelse som gjorde honom naiv och blåögd.

”Det är nu eller aldrig!” tänkte Greger när det gällde honom och Sofie. Kanske var det sista chansen att hitta någon att gifta sig och skaffa barn med. Jo, Greger ville ha barn. Vem skulle annars ta över Hasselhede en gång i framtiden? Han skulle göra allt vad som stod i hans makt för att få Sofie med sig till Hasselhede. Något sa honom att Sofie inte alls skulle ha något emot detta.

Han klistrade igen kuvertet och fortsatte med nästa kort. Naturligtvis skulle Sofies far komma. Han var ju bland de äldsta vännerna Greger hade. Hennes odrägliga bröder kunde också gott få komma. Han visste att Sofie inte tyckte om dem, men den här kvällen skulle Sofie kunna visa dem vad hon gick för. Gregers lite naiva men förtjusande kusin Helene brukade alltid liva upp fester och stadens poliskommisarie Gustav Lindrot var en gammal vän till Greger som var självskriven att komma. Kort efter kort blev färdigskrivet och när kuverten var igenklistrade och klara lämnade han högen till Anna, och bad henne posta dem nästa gång hon åkte till stan. Han upplyste henne om vad det var för inbjudningar. Anna skulle också närvara vid nyårsfesten. Men inte som gäst utan som kock och servitris. Naturligtvis skulle hon få skåla in det nya året med de andra om hon ville. Men först och främst var det Annas kokkonster Greger ville åt. Det skulle bli en sjudundrande fest!

Anna tummade på brevhögen då hon gick mot hallbordet med den. Inbjudningarna till det tillfälle då Greger skulle ge ringen till Sofie. Hon mindes med avsmak ringen med ingraveringen: ”Till min kära Sofie nyårsaftonen 2001.” Att det var en förlovningsring eller kanske rent av en vigselring tog Anna för givet. En sådan ring gav man inte bort bara sådär. Överst i högen låg inbjudan till Sofie. Den brändes under Annas kalla fingrar, och hon stack in kuvertet mitt i högen för att slippa se eländet.