Kennet Edman halkade huttrande nedför sin garageinfart för att hämta posten. Han hade inte orkat snöra på sig vinterskorna, utan gjorde nu sitt bästa för att nå sitt mål iförd utslitna tofflor. Snålblåsten var otäck, så Kennet grabbade åt sig posthögen och skyndade sig in i värmen. Maria, hans fru hade åkt till jobbet för flera timmar sedan och Emelie var i skolan. Kennet var ensam hemma, sjukskriven på grund av en rejäl förkylning. Egentligen tyckte han att det var ganska skönt. Han mådde inte sämre än att han orkade ligga i soffan och kolla på TV, läsa tidningen och knapra halstabletter. Nu intog han åter soffan och tittade igenom breven. För ovanlighetens skull fanns där ett brev till honom som såg riktigt intressant ut. Ett benvitt kuvert med handskriven adress och ett alldeles riktigt frimärke. Ingen avsändare.

Kennet stoppade in ännu en liten grön eukalyptustablett i munnen och rev upp kuvertet. Han log torrt när han fick se att det var en nyårsfestinbjudan från ingen mindre än Greger Hasselhede. ”Det var inte igår” mumlade Kennet för sig själv. Vid närmare eftertanke var det hela tolv år sedan de träffades sist. Hur kunde tiden gå så fort? Kennet trodde att kontakten med Greger var bruten för gott, speciellt med tanke på det sätt som de skilts åt. Han antog att Greger tyckte att tiden nu läkt alla sår och att det var dags att träffas igen. Kennet var inte alls säker på att han höll med. Han la undan brevet och lät minnena komma.

Greger och Kennet hade varit nära vänner enda sedan skoltiden. De var alltid tillsammans och kände varann utan och innan. Efter studenten hade de gjort Europa ihop. Två inte alltid helt ödmjuka livsnjutare. När deras jämnåriga hade börjat skaffa familj, fortsatte de båda att leva ungkarlsliv. De betedde sig fortfarande som om de var tjugofem trots att de började närma sig fyrtio. Enda till den dag då Gabriella kom in i deras liv och obarmhärtigt störde deras dittills vattentäta, grabbiga vänskap. Aldrig förut hade någon av det motsatta könet inneburit någon konflikt för dem, men Gabriella blev det ödesdigra undantaget.

Kennet och Greger såg henne första gången på dansstället som de brukade gå till varje helg. Kennet föll pladask. Efter att ha dansat med henne ett par gånger var han allvarligt förälskad. Greger hade aldrig förr sett sin kompanjon så seriös när det gällde en kvinna, och blev rädd. Denna rädsla tillika svartsjuka gjorde att han häcklade Kennet för hans löjliga kontaktförsök med Gabriella. Kennet kunde vid sådana här tillfällen bli blyg, medan Greger inte visste vad blyghet var. Han dundrade alltid på utan att se sig om. Det blev fler helger på dansstället med Gabriella. Kennet och Gabriella dansade och pratade och hade trevligt i ordets rätta bemärkelse. Mer än så hann det inte bli. Kanske för att Gabriella ville ha mer än bara trevligt, men Kennet kom sig liksom aldrig för att lägga in en rejäl stöt.

För att göra en lång och osympatisk historia kort så gick Greger bakom ryggen på Kennet genom att flirta med Gabriella. Gabriella var inte mer än människa och gick på Gregers konster. När Kennet kom på dem intensivt kyssandes i en port, rasade allt för Kennet. Greger visste mycket väl hur han kände för Gabriella, och ändå gjorde han detta. ”Den jäveln” mumlade Kennet och knöt sin hand. Känslorna han trodde var döda och begravda för länge sedan fanns visst inte särskilt långt borta. Han blev lite rädd för sig själv. Kennet hade efter en rejäl utskällning av Greger brutit kontakten med honom direkt. Hur skulle han kunnat förlåta honom?

Och nu hade Greger mage att bjuda honom på nyårsfest. Kennet undrade varför. Många nyårsaftnar hade passerat sedan sista gången de sågs, så vad var det för speciellt med den här? Dagen var förstörd för Kennet Edman. Trots att han läste tidningar, löste korsord och tittade på TV varvat med kokande av honungs-te, så gnagde Greger Hasselhedes inbjudan hela tiden i bakhuvudet. Vad skulle han göra? Han vacklade mellan att å ena sidan kasta in brevet i kakelugnen och å andra sidan tacka ja och gå till den satans festen med sin Maria. Visa honom att han blivit en lycklig man helt utan Gregers närvaro.

När Maria kom hem från jobbet på kvällen, med vinterbitna kinder och snö i sitt mörka hår, sa Kennet: ”vi är bjudna på nyårsfest på Hasselhede! Köp den finaste klänningen du kan hitta så åker vi dit i nyår och lever rövare!”