Tillbaka

"Irma!" ropade Fredrik och viftade med skylten. De krånglade sig ur folksamlingen till en tommare plats och kramade om varandra. Fredrik tog hennes resväskor och så gick de ut ur byggnaden. Trots att klockan bara var drygt åtta på morgonen sken solen varmt.

Fredrik var inte alls som Irma kom ihåg honom. I hennes minne var han tyst och tillbakadragen. Bredvid henne gick nu en glad och självsäker man med öppet ansikte. Hans då mörka hår var nu mest grått och ansiktet pryddes av en väl tilltagen mustasch. Han frågade om resan och om hur hon mådde. En liten brytning hade hans tal fått efter sjutton år Down Under.

De gick ut till en stor bil som visade sig vara Fredriks. I den skulle de åka de cirka sextio milen till Mackay. Irma var omtumlad när hon satte sig i bilen. Samtidigt började spänningen släppa efter den långa resan. Hon var i hamn, hon var inte ensam längre och hon kunde känna en svag huvudvärk över pannan.

"Förlåt att jag pratar på!" sa Fredrik. "Jag är väl lite nervös - det är inte varje dag som man får Sverige-besök!" Han skrattade bullrigt och tog Irmas ansikte i sina händer. "Det här kommer att gå bra Irma" sa han med en plötsligt lugn och allvarlig röst. Efter det fanns ingen is mellan Irma och Fredrik. Det kändes som om de varit vänner länge.

Fredrik tänkte bjuda på brunch i Cairns. Från flygplatsen in till Cairns var det ungefär en och en halv mil. Irmas fördomar om Australien besannades genast. Längs vägen fanns det åtskilliga varningsskyltar som upplyste bilister om att inte avvika från vägen. Vägen var nämligen kantad av träskmark där inte helt ofarliga krokodiler levde. Irma myste förtjust över detta faktum. Det här började bra!