
James
och Irma hälsade kort innan Fredrik sa att de skulle gå vidare.
Rundvandringen i staden fortsatte, men Irma kunde inte koncentrera sig.
För Fredriks skull låtsades hon vara intresserad och fascinerad, men
hennes uppmärksamhet var kvar i restaurangköket hos någon med knallblå
ögon.
Fredrik som stannat
framför ett tempel från 1927 på Gordon Street, avbröt sitt berättande
och knäppte med fingrarna framför Irmas ansikte. "Hallå! Är det
någon hemma?" sa han och log stort. Irma förbannade sig själv för
att hon tydligen var avslöjad. Hon trodde verkligen att hon lyckats
dölja sin frånvaro. De lämnade gatan och gick in i en liten grönskande
park med en fontän i mitten. De satte sig på en bänk framför
fontänen.
"Det är James
va? Jag såg att något hände där inne." Irma var definitivt
ertappad och kunde inte annat än att hålla med. "Jag har aldrig
varit med om det här förut" sa hon och skakade oförstående på
huvudet. "Dom där ögonen ville liksom inte släppa taget, och jag
ville inte sluta se in i dom." Fredrik skrattade varmt, som han så
ofta gjorde. "Kärlek Irma! Det där kallas för kärlek! Nu
går du tillbaka till restaurangen och pratar med James. Låt det som sker
ske!"
Med gelé i benen
gick Irma ensam in i restaurangen. Lunchrusningen var i full gång. Hon
fick syn på James som gick med raska steg mellan köket och borden. Hon
ställde sig i bakgrunden och tittade för att fånga rätt tillfälle.
På väg till köket fick James syn på Irma. Hon log fånigt. James lyfte
handen till en hälsning och gick fram till henne. Det som fanns där
förut var kvar. "Come with me to Harbour Beach to morrow" sa
han. Ja, naturligtvis skulle Irma göra det. De bestämde tid och och
plats varefter Irma seglade ut från Freddy's, lätt som en fjäder.