Tillbaka

Nästa förmiddag åkte Irma och Fredrik iväg till Mackays centrum. Några barmhärtiga moln gjorde att solen inte var alltför het för en blek svenska. De körde långsamt genom staden. Irma förstod att Fredrik fastnat för Mackay. De åkte längs hamnen och förbi badstränder, tittade på gamla hus med spännande historia och avslutade turen på Victoria Street. Här skulle Fredriks restaurang ligga - Freddy's.

Victoria Street, en vacker gata med exotiska träd i mitten och vackra byggnader på sidorna, var Mackays huvudgata. Här måste vara attraktivt att ha en restaurang tänkte Irma. Hon log i smyg mot Fredrik som satt vid ratten med en belåten min. Just nu var han en liten pojke som skulle visa sin finaste leksak för någon. Dock en värdefull leksak som Fredrik kämpat för - och med - i flera år.

De parkerade och vandrade nedför gatan. Molnen på den blå himlen flöt sakta iväg med den ljumma vinden. Plötsligt gav Fredrik upp ett av sina skratt: "här är det Irma!" Hans ögon var uppfordrande och förväntansfulla när han tittade på Irma och pekade på en ganska liten skylt över en ganska oansenlig entré. "Vad tycker du?!" Irma blev rörd. "Det är den finaste restaurang jag någonsin sett utifrån" sa hon med eftertryck.

Den kommentaren tycktes få ned Fredrik på jorden en stund. Han skrattade och förklarade att det här stället är hans baby, hans ögonsten, hans stolthet. Så gick de in. Det började närma sig lunchtid och några gäster satt redan vid borden. Fredrik hejade glatt på dem. "This is my Irma from Sweden!" sa han och rufsade henne i håret. "Oh! So this is Irma - finally!" sa någon och lyste upp. Hennes ankomst var tydligen känd.

De gick över den mjuka heltäckningsmattan in i köket. Här fanns Fredriks personal, och de verkade gilla sin chef. Arbetet stannade upp när de kom in. Fredrik presenterade alla för Irma. En av kockarna var svensk - en turist som blev kvar. "But where is James?" Fredrik såg sig omkring efter den saknade. De skämtade om James som alltid var sen, men som var en sjujäkla bra servitör - han kunde bära hur många tallrikar som helst samtidigt!

Fredrik och Irma skulle just gå vidare när bakdörren till restaurangköket öppnades. "James, my mate, there you are!" ropade Fredrik. Denne James, en stressad man med vinden i håret, skyndade in och krängde av sig sin väska. Så fick han syn på Irma och hon tittade rätt in i ett par knallblå ögon som inte gav vika. Hon hade kunnat svära på att tiden och världen stannade just då.