Lussekatterna igår hade blivit en succé . Till och med viktväktartanterna tog två stycken var under ivrig utfrågning om recept. Irma blev godkänd.

Resten av arbetsdagen hade Irma varit behagligt frånvarande. Hon smidde stora planer. Uppbrottskänslan bubblade. Hon hörde inte ens de andras svada och häftiga skratt. Vid ett tillfälle hade Ulla-Britt puffat henne i sidan med sin fräkniga armbåge och väst: "är du kär, Irma? Du verkar vara i en annan värld!" varpå hon utan att invänta svar flabbade så högt att de andra undrade vad som stod på.

Irma hade försäkrat dem om att hon inte var kär, men det trodde de inte alls på. Hon lät dem diskutera sin luftman och försjönk åter i den plan som upptagit hennes tankar i flera månader nu.

Väl hemma tittade Irma på almanackan från Ica som hängde på väggen i det vinterpyntade köket. "Den tredje december" mumlade hon högt för sig själv. Den sjätte december för tio år sedan hade hon slagit upp dörrarna till sin arbetsplats för första gången. Då var hon tjugofem år och lycklig över att ha hittat ett jobb.

Hon hade orkat med jobbet i veckorna med en enda sak i sikte: helgen. Nästan varje fredag hade hon och tre kompisar festat om rejält på inneställena. De var kända så gott som överallt och hade haft väldigt roligt. Nu var kompisarna gifta och hade både två och tre barn. Att gå ut och ta en öl eller dansa lite var det inte tal om. Irma var ensam singel kvar.

Hon ruskade om sig själv för att inte deppa ihop över detta faktum, och fortsatte istället med sin plan. Om tre dagar var det alltså tioårsjubileum för henne på arbetsplatsen. Tio år räcker, tänkte hon. Det är dags att gå vidare.