|
8 december 2000
|
||
|
In genom personalrummets dörr kom de enda på arbetsplatsen som vetat om Irmas planer - föreståndaren och personalchefen. Det var hos dem som hon skräckslagen sagt upp sig för ungefär ett halvår sedan. Hon hade ångrat sig ett otal gånger efter det, men trots att hon varit nära att lyfta luren till föreståndaren en gång i veckan för att ta tillbaka sin avskedsansökan, så hade hon aldrig gjort det. Föreståndaren, som hette Vera, balanserade en bricka med sju stycken champangeglas i plast på. Det bubblade trevligt ur dem och Vera sträckte fram brickan till Irma. "Ja, det är bara Pommac!" Irma darrade på handen när hon tog glaset. Chefen hade haft en stor tårtkartong i händerna. Nu stod han vid diskbänken och lassade upp tårtan på ett fat. När han ställde fatet på bordet såg Irma att Australiens form var tryckt på tårtans marsipanöverdrag. Små förtjusta rop hördes från gruppen som stod där med sina glas i ett fast grepp. Vera hostade försiktigt ett par gånger och vände sig sedan till Irma och började prata. Irmas värld svajade. Allt kändes overkligt. Var det verkligen hon som stod här med allas blickar på sig och ett champagneglas i handen? Var det henne föreståndaren vände sig till när hon nu stod och höll ett högtidligt tal om att "emigrera till Australien" och "tacka för den här tiden" . Vera och chefen åt varsina symboliska bitar av tårtan och försvann sedan ganska fort. När de stängt dörren efter sig släppte spänningen hos alla som var kvar, och Irma bombarderades av frågor. |
