|
11 december 2000
|
||
|
Irma hade bara ett vagt minne av sin mammas kusin Fredrik. Hon minns honom från några släktsammankomster för länge sedan. Han hade alltid kommit ensam och hade inga barn. Av någon anledning som Irma inte hade brytt sig om att forska närmare i, ogillade resten av släkten honom. När han hade flyttat till Australien hade de flesta bara skakat på huvudet och tyckt att det var skönt att bli av med honom. Kanske var det i och med Fredriks flytt som Irma hade blivit intresserad av Australien - på något sätt hade hon beundrat hans mod att flytta iväg ensam så långt. Efter en del sökande hade hon tillslut fått tag i hans adress och skrivit till honom om sina planer. När brevet från Fredrik hade legat på hallmattan hade hon blivit lycklig. Att han fanns där innebar en stor trygghet, men han var ändå ingen som ställde krav på henne. Irma skulle vara fri att göra vad hon ville. Turistvisumet som behövdes i Australien skulle gälla i tre månader. Irma tänkte inte så mycket på tiden efter dessa tre månader. Någonstans kände hon att allt skulle ordna sig utan att hon planerade och oroade sig. Irma var inte trött längre. Hon gick upp ur sängen och stod länge i duschen. Idag skulle hon fixa med visumet. De möbler som hon absolut inte ville sälja, samt andra saker med affektionsvärde måste hon hitta något slags lager till. Och så skulle hon koppla upp sig på nätet och läsa allt om Mackay och om trakten runt omkring. De före detta arbetskamraterna hade undrat varför hon skulle göra sig av med lägenheten och möblerna. Varför kunde hon inte ha det kvar tills hon kom hem igen? Kanske för att jag planerar att stanna länge, länge, tänkte Irma och skrubbade sig förnöjd på ryggen. |
