
Om
Irma hade vetat att det faktiskt kan vara ganska jobbigt att flyga, skulle
hon kanske inte ha startat sin flygkarriär med en 13 timmar lång
flygning. Så lång tid skulle det ta att flyga till Singapore där det
första stoppet skulle bli.
Men eftersom detta
var första gången som Irma flög satt hon nu enbart förväntansfull i
den mjuka flygplansstolen och tittade ut genom det lilla runda fönstret.
Hon hade haft tur och fått en fönsterplats. Eller var det otur? Det
kunde bli jobbigt om hon ville gå till toaletten.
De stod på marken
fortfarande. Drinken som Irma tagit i en av flygplatsens barer gjorde god
verkan och hon kände sig nästan helt avslappnad.
Planet fylldes
snabbt med människor. Det pratades och skrattades och hostades. Väskbök
och sittplatsbök och biljettbök. Flygvärdinnorna försökte få ordning
på skocken. Irma tittade roat på. Hon satt där hon satt med sina just
nu viktigaste ägodelar i stolsfickan framför sig: en bok, ett
collegieblock och en penna.
En man tog plats
bredvid Irma, och bredvid honom satte sig en kvinna i hans ålder. De
småpratade på engelska med varandra. Irma och paret nickade åt varandra
och log en aning. Därefter vände Irma snabbt bort blicken och riktade
den ut genom fönstret. Hon ville inte prata med någon nu. Stunden då de
skulle lyfta ville hon ha med sig själv.