|
9 december 2000
|
||
|
Den sjunde december vaknade Irma av väckarklockans grymma signal klockan halv sju som vanligt. Hon skulle just kliva ur sängen när hon kom ihåg. Hon behövde inte alls gå upp ur sängen. Hon kunde ligga kvar i flera timmar till. Irma låg på det svala lakanet och spretade förnöjt med tårna medan hon kände efter hur det var att vara fri. Just i denna sekund hade hon inget skyddsnät. Inget jobb, ingen lön, ingen a-kassa och om en månad hade hon heller ingen lägenhet. Irma hade varit rädd för den här morgonen och för hur hon skulle reagera när allt det nya gick upp för henne. Men inget hände. Mer än att hon kände sig lättare och starkare och friare än på länge. Hon kände sig befriad från samhällets trassliga byråkrati, normer och krav. Visst skulle hon inte heller få dra del av samhällets positiva sidor under den följande månaden - men det bjöd hon på. En månad var den tid efter vilken Irma skulle sitta på ett flygplan till Australien. Biljetten var bokad och betalad. I över ett halvår hade Irma, ganska diffust, planerat sin resa. Nu var det dags att sätta igång och agera på allvar. Irma öppnade sängbordslådan och tog fram ett vältummat kuvert. Brevet i kuvertet, som Irma hade fått för ett par veckor sedan, var från hennes mammas kusin. Han hette Fredrik och bodde i staden Mackay, Australien. |
