|
18 december 2000
|
||
|
Hissen var framme på rätt våning och båda två gick ut från den. Irma visste inte vart hon skulle ta vägen, hon visste bara att hennes ansikte var svartrandigt och ögonen rödgråtna och att en vilt främmande person stod framför henne och ville hjälpa henne. "Förlåt, jag..." mumlade hon på svenska innan hon insåg att hon borde prata engelska. "Du är också svensk!" sa killen och sken upp. I samma stund kom en tjej i Irmas ålder gående mot dem i hotellkorridoren. "Vad är det Andreas?" ropade hon på lite håll. De kände tydligen varandra. En stund senare satt alla tre på Irmas rum medan Irma berättade om sin dröm om Australien, om resan och restaurangen och ensamheten. Andreas och hans kompis som hette Anne lyssnade och hummade. De menade att alla som har en dröm om att få resa och som sedan gör slag i saken, måste hålla ihop. De med ryggsäck på ryggen i ett främmande land måste stötta varann. Den kvällen När de gick tillbaka till hotellet i den tidiga natten, lite mjuka under fötterna av vinet, var all Irmas ledsamhet borta. De skildes utanför Irmas hotellrumsdörr, och hon gick ut på balkongen och satte sig för att skriva vidare på sin reseberättelse. Kvällsvinden var precis lagom varm och svalkande. Hon la sig inte allt för sent, för dagen därpå skulle hon orka mycket.
|
