
Det
var tidig morgon i Singapore när Irma något vimmelkantig gick ur planet.
Trots att hon var väldigt trött kunde hon njuta av det faktum att hon
faktiskt befann sig i Sydostasien. Det klingade väldigt exotiskt i Irmas
öron.
Efter
ett antal nervösa kontroller så som passkontroll, tullkontroll samt en
spänd stund med en sammanbiten man från immigrationsmyndigheten, fick
Irma äntligen stiga på bussen som skulle ta henne till hotellet.
Det
var varmt. Väldigt varmt. Luften var fuktig och svår att andas. Nyss
hade hon ju befunnit sig mitt i smällkalla vintern i Sverige. Irma
gissade att det säkert var tjugofem grader varmt här.
Bussresan
gick längs kusten, och Irma satt tillbakalutad i sin stol och lät sina
trötta ögon följa vattnet och båtarna. Morgonen blev förmiddag och
Singapores sol sken tungt över staden. Var det verkligen samma sol som i
Sverige, funderade Irma sömnigt. De körde förbi enorma skyskrapor och
gamla tempel. Intrycken blev överväldigande.
Så
stannade bussen vid Garden Hotel där Irma skulle bo en natt innan resan
till Australien fortsatte. Hon fick hjälp av den vänlige busschauffören
med sina väskor in i hotellfoajén. Allt snurrade, hon ville bara komma
till sitt rum nu.
Irma
öppnade dörren till rummet. Luften där inne var varm och kvav. Hon
sparkade av sig skorna och drog igång luftkonditioneringen. Då
innehållet i hennes medhavda vattenflaska tagit slut redan i bussen
öppnade hon luckan till minibaren och tog ut en ny flaska källvatten.
Hon drack nästan hela direkt. Därefter kastade hon sig baklänges ned i
den mjuka sängen, låg stilla en stund och gav sedan upp ett högt
glädjetjut: jiiiiiiiiiiihaaaaaaaaa!