Kvällen
blev upp och nedvänd för Irma. Plötsligt insåg hon att hon hade en
träff i morgon! Hon sprang rastlöst runt i Claras och Fredriks hus och
försökte få struktur på sin tillvaro. "I don't know what to wear
to morrow! All I own are boring trousers! And what about my hair? I
hate my hair!" Hon kände sig som en tonåring, men det kunde inte
hjälpas - hon var panikslagen! Clara räddade henne. "Come here
Irma, I'll show you something."
De gick in i Claras
och Fredriks sovrum och Clara öppnade garderobsdörren. Hon tog ut en
lång, tunn, rödblommig klänning. Irma skulle få låna den. Clara
lovade att den skulle passa perfekt. "Wait - you got to have this as
well" sa Clara och gav Irma en vid solhatt. Irma kände igen det
här. Klänningen och solhatten kändes bekanta. Så kom hon ihåg.
"Precis som i min dröm" tänkte hon.
En orolig natt gick
och en ljuvlig morgon kom. Irma fick låna
bilen för dagen. Hon blev avvinkad av Fredrik och Clara, som verkade nästan
lika förväntansfulla som Irma själv. Irma hade fått en
detaljerad beskrivning samt hemritad karta över vägen till Harbour Beach.
Stranden skulle vara vacker, lugn och ligga lite avsides i Mackay.
Irma
susade fram på vägen med rutorna nere. Scarfen runt hatten fladdrade i
vinddraget. Hon kom fram till Harbour Beach mitt på dagen. När hon
svängde in på parkeringen som hörde till stranden stod James där vid
sin cykel och log. Irma blev med ens lugn. James tog hennes hand och de
gick sakta längs stranden. James visste en plats där de kunde sätta sig
- han hade med sig en matsäckskorg.
Där
satt de tills dagen blev tidig kväll. Glada och fnissiga av vinet som
James haft med sig gick de tillbaka över stranden. Irma mindes åter den
dröm som hon haft när hon ännu var kvar i Sverige och på planet till
Singapore. Nu var drömmen sann.
Nu
gick hon
där, inte längs en flod men längs ett hav, iförd en lång, tunn, rödblommig
klänning. Hon hade en vid solhatt på sig och hon var omgiven av exotisk
grönska. Solen värmde hennes bruna armar.
Epilog.
Klicka här.