En julsaga
Följetong i 24 delar
Del arton
Nu såg Allium bilarna som sakta kom körande mot hennes hus. Det var verkligen dom! Hon vinkade ivrigt och visade var dom skulle parkera. Innanför bilrutorna såg Allium glada och lättade ansikten. Hon såg sig om efter Menth, men han syntes inte till. Hon mindes hans plötsliga försvinnande när grannen kommit, och hon drog än en gång slutsatsen att han kanske var blyg. Tids nog kommer han fram, tänkte hon. Nu ville hon bara ta hand om sina nyanlända gäster.
"Du fick väl vårt meddelande från din granne?" ropade Alliums pappa när dom kommit ur bilen. Allium gick dom till mötes, och tillsammans konkade dom in packning och julklappar i snöyran. "Gud så mysigt det är här!" utbrast Cris, Alliums syster. Hon hade glömt TV:n och bekvämligheterna i stan, som hon förut längtat tillbaka till. "Jag är vrålhungrig! Julbordet är väl dukat?" sa Orig och puffade på Allium. "Men Orig..." suckade Lena och skämdes en aning för sin pojkvän.
Allium hade inte sagt något om Menth än. Hon ville att han skulle bli en överraskning. Troligen hade han gått tillbaka in i torpet. Dom måste få höra honom spela fiol! Och hans te måste dom få smaka! Hon kände på sig att detta skulle bli en förträfflig julkväll. I nästa sekund bröt sig en olustig tanke igenom Alliums harmoniska tillstånd - hon såg för sitt inre kvinnan som grät i hennes kök. Snabbt skjöt hon bort bilden från sitt medvetande.
Dom var framme vid ytterdörren. Här började ett intensivt stampande och borstande för att få bort så mycket snö som möjligt från stövlar och kläder. "Det är inte så noga - det finns ju en liten förhall där man kan ställa stövlarna!" sa Allium och öppnade dörren till den efterlängtade värmen.
"Å, så fint du har fått det!" sa Alliums mamma. Hon hade det verkligen idylliskt! Levande ljus överallt, fotogenlampor, en julgran full av röda kulor och glitter, julprydnader och så den öppna spisen som grädde på moset. I fönstren hängde röda och vita gardiner och på golvet låg dagen till ära mörkröda trasmattor. "Kom in!" sa Allium stolt. Hon hade förväntat sig att Menth skulle stå vid brasan, men rummet var tomt. Allium gick bort till sovrummet och sedan tittade hon in i köket. Han var inte någonstans. Hon började bli orolig. "Vänta lite, jag kommer snart" sa hon till dom andra och gick ut i kylan igen. På dasset fanns det ingen och tomten var mörk och öde. Så tittade hon bort mot fältet, och där, långt borta, såg hon någon gå mot skogen. Hon visste att det var Menth.
...fortsättning i morgon bakom lucka nitton...