Tillbaka

En julsaga

Följetong i 24 delar

Del elva

Menth kände att han egentligen skulle behöva gå därifrån nu. Han hade redan stannat alldeles för länge. Samtidigt visste han att den här flickan ville att han skulle stanna. Hon kände sig ensam. Visst kunde han väl stanna tills hennes besök var på intågande. Plötsligt fick han syn på fiolen! Den låg på en vacker byrå med stråken bredvid sig.

Allium såg hur Menth siktat in den gamla fiolen. Även den fanns i torpet då hon flyttade in. Den hade legat i ett träfodral på en undanskymd plats. Allium hade för avsikt att hänga upp den på väggen, men hon hade inte kommit så långt än. "Får jag spela?" frågade Menth, vilket han naturligtvis fick. En dold talang? Han förvånade henne knappast längre.

Allium satte sig i sin favoritfotölj framför brasan. Hon drack julmust och kände sig rätt harmonisk. Lugn över att veta att hennes familj och vänner mådde bra och var påväg. Menth började spela. Först trevande, sedan allt säkrare. En melodi hon aldrig hört förut. Lugn, sällsam och mycket vacker. Hon tittade på honom i smyg där han stod vid fönstret och skapade toner hon aldrig förut upplevt. Menth blundade när han spelade och varje muskel i hans ansikte var kontrollerad och koncentrerad. Hans kroppshållning var stolt. Allt var förtrollat, tiden stod stilla och Allium höll andan.

Hon försjönk bort någon annanstans, försvann ifrån nuet, världen och tiden. Dofter och ljud från en annan plats intog rummet och henne. Musiken hade trollbundit henne och hon ville inte att det någonsin skulle ta slut. Spelade han i en minut eller i en timma? Allium visste inte. När han tagit den sista tonen öppnade han ögonen och Allium föll som en sten till marken, betagen, mör, överväldigad. Hon kippade efter andan och sjönk tillbaka i fotöljen med en duns.