En julsaga
Följetong i 24 delar
Del 4
Menths hand var iskall, och efter att ha sagt sitt namn visade Allium honom till den öppna spisen. "Ta av dig rocken och värm dig här" sa hon. Han protesterade inte, utan satte sig på den gamla soffan som stod framför elden. Soffan hade funnits i huset då Allium flyttade in. Hon trodde att någon mer passande soffa än den skulle hon aldrig få tag på. Därför hade den fått stå kvar. Det var egentligen en gammaldags bäddsoffa, men trälocket gick inte att rubba.
Allium gick ut i sitt lilla kök för att värma mer glögg. Hon kunde studera Menth från sin plats, och hon såg hur han satt och tittade sig omkring i rummet. Han verkade syna allt noga. Hans blick följde taket och väggarna, sakerna i rummet och landade tillsist på golvet. Hon uppskattade att han var några år äldre än hon. Lite över trettio kanske. Nu tittade han på soffan han satt på, drog med handen över dom enkla sniderier som fanns på den - och så log han! Han tycker väl att den är fin, tänkte Allium.
Glöggen var klar och hon balanserade ut en bricka med glögg, mandel och russin till Menth. Han ryckte till när Allium kom, men log brett när han fick se brickan. "Vart är du påväg?" frågade hon. "Hem" sa han kort. Det verkade inte vara läge att ställa några följdfrågor. Kanske skulle han berätta mer lite senare. "Du väntar besök, inte sant?" sa Menth, och utan att invänta svar fortsatte han: "det kommer nog dröja flera timmar innan dom kommer fram. Vägarna är så gott som igensnöade." Dom fortsatte att prata om snöstormen medan Menth torkade och glöggen tog slut.
Menth såg sig åter om i rummet och sa plötsligt: "det var fyrtio år sedan någon bodde i det här huset." Paret som Allium köpt torpet av hade sagt sig inte veta mycket om dess historia. Dom hade tydligen hittat huset stå öde och fixat till det såpass att det blev beboeligt. Därför blev Allium glad över att ha träffat någon som visste något om hennes torp! "Hur vet du det?" sa hon och lutade sig framåt mot Menth med en mycket förväntansfull blick. Menth märkte hennes nyfikenhet men undvek smidigt att svara. Istället började han berätta.
"För fyrtio år sedan bodde det en ensam gubbe här. Han var någon slags ensling. Han var född i stugan och bodde sedan kvar här tills hans föräldrar dog. Han var enda barnet och han övergav aldrig sitt hem. Det var fyrtio år sedan han dog, ogift. "Säg inte att han dog här inne?" utropade Allium med förfäran. "Nejdå, dom hittade honom på en skogsväg ett par kilometer härifrån" sa Menth något road. "Gubben var urgammal - han dog av ålderdom!" Allium frågade om han visste vem som bott i hennes torp innan gubben och hans familj. Menths ansikte stelnade till. Hans röst lät inte road längre. "Nej", sa han tyst men bestämt. "Det vet jag inte."
...fortsättning i morgon bakom lucka 5...