Följetong i 24 delar
Del nio
"Vi måste ringa till Allium nu" sa Alliums mamma till sin man. Han påminde henne ironiskt om att deras äventyrliga dotter inte hade någon telefon. "Jag vet, jag vet! Men vi har ju fått numren till hennes närmaste grannar!" Allium hade noga upplyst dem om att grannarna bara fick utnyttjas vid nödsituationer. Nu kom hennes föräldrar fram till att detta var en nödsituation. Dom såg framför sig hur deras flicka var utom sig av oro.
Efter att ha letat rätt på numret till den närmsta grannen slog Alliums mamma numret på mobiltelefonen. Ingen svarade typiskt nog. Hos grannen som bodde ytterligare lite längre bort svarade en mansröst. Efter att ha ursäktat sig minst en gång för mycket över att ringa på julaftons kväll, fick så Alliums mamma fram sitt budskap. Den hjälpsamme grannen lovade att han skulle ta bilen till Allium, och lugna henne med att hennes föräldrar ringt och sagt att dom var på väg.
I värmen i torpet gick Allium ut i det lilla köket till Menth. Han stod där och diskade som om han hade stått där under hela tiden hon varit ute. Men hon visste att så inte var fallet. Hon funderade på om hon skulle konfrontera honom eller låtsas som att hon inte sett hans kamp med bäddsoffelocket. Äh, han hade väl inget att dölja - det var väl bara att fråga. "Locket till soffan sitter ordentligt fast. Jag har heller aldrig fått loss det" sa Allium och Menth hajade till. Han såg definitivt ganska skamsen ut men repade sig snabbt.
"Nä...ja, jag ville bara se efter. Det är en fin soffa. Jag tycker om gamla möbler! Förlåt om det såg ut som att jag snokade." Enligt Allium hade Menth åter visat vilken sympatisk kille han var - han hade inte snokat! Han var ju bara intresserad av gamla möbler, liksom hon själv var. Hon började lägga in veden i den öppna spisen och riktigt myste. Hon skulle absolut kunna tänka sig att ha Menth i huset för alltid. Han klirrade hemtrevligt med disken i köket medan eldens flammor sprakade framför henne. I det samma hörde hon ljudet av en bil utanför. "Nu kommer dom!" ropade hon spontant och sprang upp till fönstret. Med besvikelse såg hon att det var grannens bil som parkerade utanför huset.
...fortsättning i morgon bakom lucka tio...