En julsaga
Följetong i 24 delar
Del 6
Allium tyckte att Menth reagerade konstigt när hon frågade om vem som bott i torpet innan gubben. Visserligen gav Menth överhuvudtaget ett ganska besynnerligt intryck. Han var liksom inte riktigt närvarande, undvek att svara på frågor eller blev tyst. Samtidigt verkade han vara väldigt sympatisk och Allium ville inte pressa honom på svar. Han hade väl stark integritet helt enkelt!
Hennes julfrämmande var snart två timmar försenat. Allium hade visst glömt bort tiden en aning sen Menth kom. Nu kände hon åter en våg av oro. "Du bekymrar dig över att ditt besök inte kommit än" sa Menth utan att Allium avslöjat sina tankar. "Gör inte det - dom kommer. Inget har hänt dem." Han lät så tvärsäker, och Allium kände hur ett behagligt lugn kom över henne. I det samma kom hon på hur hungrig hon var. Inte skulle det märkas om hon och Menth tog varsina skinkmackor och några köttbullar?
"Vill du ha något att äta? På mig kurrar magen högt!" sa hon. "Jag har varit här tillräckligt länge nu - det är nog dags för mig att gå vidare. Men tack iallafall" sa Menth och reste sig upp. Allium blev förskräckt. Skulle han lämna henne nu? Då skulle hon garanterat börja oroa sig på allvar. Hon hade börjat tycka om den udda personen med ovanliga kläder och många hemligheter. Han fick inte gå nu! Vart skulle han? Var bodde han? Vem var han? Hon ville överösa honom med frågor, men hon vågade inte riktigt. Hon ville heller inte verka för angelägen och desperat.
"Du måste äta något innan du går vidare" sa Allium bestämt. Utan att invänta någon protest vände hon ryggen mot honom och gick ut i köket. "Sätt dig vid bordet" ropade hon. Försiktigt sneglade hon in mot rummet för att se vad han gjorde. Menth drog ut stolen och satte sig vid bordet. "Du har rätt - jag måste naturligtvis äta" sa han ganska tyst. Han vände ansiktet mot Allium och log.
...fortsättning i morgon bakom lucka sju...