En julsaga
Följetong i 24 delar
Del 7
Dom åt julskinka med grovkornig senap på Alliums hembakade bröd. Han verkade inte särskilt utsvulten, men åt snällt upp. Allium ville för allt i världen inte verka påträngande men hon frågade ändå vad han jobbade med. Den här gången svarade han inte alls konstigt eller undvikande. "Jag jobbar i skogen - fäller träd och så" sa han lättsamt. Hon berättade att hon sökte jobb medans hon läste en kurs på universitetet i stan. Så satt dom och pratade, och samtalet flöt till Alliums förtjusning hur bra som helst.
Plötsligt gick det en ängel genom rummet - Alliums farmor hade kallat det så när det för några sekunder blev helt tyst bland en samling människor - och hon tittade ut på snöfallet genom fönstret. Tystnaden var på intet sätt besvärande, det var en skön tystnad och det var vackert att titta ut. Långt borta i det svarta, mellan dom täta flingorna såg så Allium ett svagt ljus. Hon trodde inte sina ögon. "Är det fler överraskningar på gång?" tänkte hon syrligt. Hon kände sig helt trygg med Menth, men visste att hon skulle vara så lagom stöddig om hon varit ensam och fått syn på ljuset.
"Titta Menth! Visst är det något slags ljussken där? Där - mitt på fältet!" Hon pekade ivrigt ut sin upptäckt för honom. Hon märkte inte ens att han åter blev spänd och allvarlig. "Jo, jag ser. Det är en ljuslykta. Det är nog bara någon som är ute och letar efter en gran. Vi fortsätter äta nu" sa Menth, och hade Allium inte varit så exalterad så hade hon hört att han lät ganska sorgsen. "Gran? Såhär dags en julafton? Lägg av!" Hon tittade storögt på honom och fortsatte: "Vi måste ju ta reda på vem det är!" Hon var eld och lågor.
Allium hade sprungit fram till fönstret och stod nu där och följde ljuset med blicken. Menth satt kvar vid bordet och verkade ointresserad. Ljuset blev tydligare och tydligare. Nu såg hon att det var någon som bar en lykta, precis som Menth sagt. Men så vände lyktbäraren och gick åt helt motsatt håll. "Han vänder!" ropade Allium. "Nej! Han försvinner!" Hon tittade förtvivlat på Menth, som av någon anledning satt vid bordet och såg lättad ut. Så log han sitt betryggande leende och pekade på hennes tallrik. "Du har mat kvar. Kom nu."
...fortsättning i morgon bakom lucka åtta...