Tillbaka

En julsaga

Följetong i 24 delar

Del 21

"Se inte så skräckslagen ut syrran!" sa Cris. "Nå, har du blivit gästad av någon gåtfull främling ikväll?" Allium började känna sig illa till mods - hur kunde hon veta? "Nu får du berätta vad det är du pratar om!" sa hon så vänligt hon kunde till Cris. Cris slutade upp med hemlighetsmakeriet och började berätta:

"Jo, jag har hört både det ena och det andra om den här trakten. Det var en kompis i skolan som berättade för mig när jag sa att jag skulle hit i jul. Hennes mamma hade visst bott här som liten." Orig började bli otålig. "Fram med det nu då!" sa han, barn på nytt. Cris fortsatte: "För 40-50 år sen bodde det tydligen en gammal farbror, nån slags enstöring, i en stuga i utkanten av byn - det kanske var i ditt hus, Allium!" Cris myste. "Nåja, mot slutet av sitt liv blev visst farbrorn lite virrig och började bege sig in till byn allt mer. Han svamlade om allt möjligt inför folket i byn. Bland annat berättade han att det spökade i hans hus." Cris gjorde en inte särskilt uppskattad konstpaus.

"Ingen tog honom på allvar naturligtvis. Han pratade om hur dom som bott i torpet före honom spökade i huset varje julafton. Den tragiska historien om familjen som bott där innan gubben är dock helt sann. Dom måste ha bott i torpet på 1700-talet någon gång. Familjen som bott där innan gubben bestod av ett par och deras son. En julafton hade sonen gått ut i skogen för att hugga en gran åt sina föräldrar. Det var snöstorm och han gick vilse, Han kom aldrig mer tillbaka. Pappan gick ut i ovädret för att söka efter honom, men han hittade honom inte - varken död eller levande. Den virriga gubben påstod alltså att det var dom som spökade för honom."  

"Mer, mer!" ropade Orig. "Det här var ju en riktigt härlig historia!" Allium gav honom en vass blick, och Cris fortsatte.

"Gubben sa att varje julafton som det var snöstorm fick han besök av sonen som bott i huset. Han kom alltid på kvällen och undrade om han fick komma in och värma sig. Han stannade aldrig länge, och efter att han gått kunde gubben se sonens far irra omkring ute på ett fält utanför huset, letandes efter sin son med en lykta i handen. Han visade sig alltid två gånger. Inne i huset kunde han höra hur mamman grät. Sonen visade sig enligt gubben bara för den som bodde i torpet - någon annan fick aldrig någonsin se honom. Sonen hette något ovanligt...Jo, han hette visst Menth."