En julsaga
Följetong i 24 delar
Del tolv
"Var har du lärt dig spela?" frågade Allium när hon hämtat sig. "Pappa lärde mig!" sa Menth och skrattade till. Han satte sig vid elden med henne. "Saknar dom dig inte nu? Dina föräldrar alltså." Menth blev tyst en stund och sa sedan att det inte var någon brådska. Något fick Allium att vända sig om mot fönstret, och i det samma fick hon se ljuset där ute igen. Hon rusade upp! Nu jäklar skulle hon få klarhet i det här! Den här gången skulle personen där ute inte komma undan! "Menth! Där är ljuset igen! Precis vid skogsbrynet! Vi bara måste ta reda på vad det är frågan om!"
Hur skulle han kunna stoppa henne. Han hade ju vetat att det här skulle hända.
"Kom igen nu! Vi måste ut och kolla vad det är för typ! Det kan ju ha hänt något. Eller också är det en mördare eller en förrymd psykopat eller..." Allium snubblade på orden medan hon tog på sig ytterkläderna.
Menth tänkte att visst skulle han kunna försöka övertala henne att stanna, men det skulle troligen inte lyckas. Han lät henne hållas och lovade att komma efter.
Utrustad med en ficklampa sprang Allium, så gott det gick, i snön ned till fältet. Hon vände sig om och tittade mot huset. Ingen Menth var på väg än, men det kändes tryggt att han snart skulle hjälpa henne. Hon kom närmare och närmare figuren med ljuset, och tillslut hade hon kommit så pass nära att hon hörde att en mansröst ropade något. "Hallå!" skrek Allium så högt hon kunde och viftade med händerna, men mannen tycktes inte höra. Han irrade runt och ropade åt alla håll. Han borde både se och höra henne nu, men mannen visade inga tecken på att han uppmärksammat henne.
Allium försökte höra vad han ropade, men vinden förde ljudet åt ett annat håll. Plötsligt stod han vänd rakt mot Allium. Hon sken upp och vinkade. Mannen stod helt stilla och tittade på Allium i några sekunder och började sedan backa. Som om han blivit skrämd av något vände han om och småsprang in mot skogen.
...fortsättning i morgon bakom lucka tretton...